Trött på allt.
Känner mig less på allt -

det enda som finns att glädja sig för är barnen..

Känner inte alls för att vara social, trevlig

(vilket jag inte är mot någon just nu känns det som)

Mitt andninghål är jobbet och underbara arbetskamrat,

som lyssnar, peppar och ger råd...och där slutar jag om två veckor!!

All energi jag har går åt till att kliva upp på morgonen.

Allt som händer, sliter på familjelivet, och på vårt förhållande..Älskar maken men allt blir för mycket ibland..

Hur ska man orka ladda batterierna?

Hur ska man hitta lusten till att finnas igen?

Hur ska man orka att bara vara?

 

Rosenvante

17 januari 2010 20:09

Det är tungt när man känner så där. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga heller för att göra det lättare. Trist att du bara har dina arbetskamrater som bollplank, för det är bra att ha nån som man kan vara riktigt ärlig med och som är ärlig tillbaka och verkligen säger vad de tycker och inte det man alltid vill höra.
För mig är bloggen en jäspunkt, jag har nått som bara är mitt och som jag kan gå undan och hålla på med och som jag tycker är så roligt. Du får fundera om, vad och när nått fungerar och vad du behöver för att må bra.
Kram

http://rosenvante.blogspot.com

 

Cecilia

18 januari 2010 20:18

Det låter som tunga tider. Och tyvärr är det ju så att när det är svårt på en front så har det en tendens att smitta av sig in på andra områden.
Jag vet inte heller något användbart att säga, men ibland när livet går mig emot så tänker jag så som hotellkillen säger till Julia Roberts i Min bästa väns bröllop: This too will pass... (har det som välkomsttext på mobilen just nu!)
Kram!

http://cecilias-sida.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har hänt mycket det senaste året, och bloggen har fått ligga nere.Ska försöka börja lite mer igen...  :-) Ni som har följt min blogg vet historien.det som hänt sedan dess är att den förlupne makenInsåg att gräset inte var grönare på andra sidan...

Lever, andas, ska uppdatera er alla.. Mycket har hänt, och kommer att hända.. ...på stickfronten händer dock inte lika mycket......

  Mycket har hänt - på kort tid...   vet inte hur eller vad jag ska berätta, mer än att allt är enklre på ett sätt, men det innebär MYCKET funderingar, och mycket ältande..   Barnen mår bra, eller ok och jag är också ok..   ...

Min älskade mamma påtalade lie fintatt det var länge sedan jag bloggade... Som ni förstår är mitt liv lite upp och ner..ena dagen känns det som om vi är på rätt väg... Nästa dag känns det som om vi åkt ner till botten igen.   Nya saker hän...

Jag får påminna mig att andas...Att ta en stund i taget.. Att plåga mig igenom ännu en dag.. Ska det aldrig sluta?? Plågan att se dem gulla med varandraöppet på FB? Plågan att höra när han pratar med henne itelefon när han är här? Plågan...